Gammelsvenskbyn
Den 23 November kom jag till Gammelsvensk byn och jag stannade dar tva natter.
Ers Majestat, jag kan rapportera att vagen some byggdes infor ert besok tidigare i ar fortfarande ar bra. Det kan man knappast saga om traden som planterades utmed vagen, de ser milt sagt doende ut. Men enligt byborna ar det inte sa konstigt efterasom de planterades pa sommaren trors deras invandningar. Att plantera barrots trad pa sommaren i Ukraina are mycket varre an att gora det i Sverige, och det ar ju illa nog i Sverige.
I korthet ar storyn den att Rysslands regering tvingade 1781 1000 'svenska' bonder som bode pa Dago utanfor Estland (det har var ju svenska omraden tidigare) att flytta till Dneprs strander. De omradena hade just erovrats fran turkiet och Ryssland ville befolka omradet med folk som inte var trogna turkiet. De fick ga de 2000 km, en stracka ganska lik den jag cycklat nu, pa vintern. De hade det svart och 1793 var de bara 130 personer kvar. Sen fortsatte livet dar och man beholl sin svenskhet. 1929 flyttade huvudelen av dess svenskar tillk Gotland, men 250 stycken flyttade tillbaks till Sovietunionen 1930. Under utrensningarna 1936-37 blev cirka tjugo av svenskarna likviderade. Nar tyskarna retirerade fran byn 1943 sa tog man med sig svenskarna och de fick stanna i Polen som jordbruksarbetare fram till krigets slut 1945. Nagra av dem sandes da av outgrundlig anledning till Sibirien i stallet for hem. Det ar ganska hisnande umbaranden nagra av dessa manniskor har gatt igenom!.
Gammelsvenskarna ar idag i minoritet i byn, Zmieyivka, det finns en grupp tyskar i byn, med en liknande historia.
Vill du veta mer kan du kolla http://www.svenskbyborna.com/
Jag bodde hemma hos Roman och Lilja som driver ett mindre jordbruk. De ar en av de fa familjer som har gjort i ordning for turister. Liljas syster bor i Sverige och hon sjalv var i Sverige i over ett ar, men nekades till slut uppehallstillstand och fick aka tillbaks (hennes syrra ar frisorska i Taby). Hennes familj tillhor Gammelsvenskarna, men svenskan hon pratated har hon lart sig i Sverige. Om ni vill hyra rum av henne sa har hon telefon +380554642414. Jag hade helpension dar och allt fungerade bra forutom att det inte finns rinnande vatten pa dagarna (det ar kommunen som inte skoter det). Lilja fodde mig med tre mal mat om dagen, vodka, ol, te. Hon tvattade mina klader.
Lilja. Roman och dottern Katarina. Som ni ser sa har de mikro och gasspis. Jag tror att deras standard var ganska mycket battre an genomsnittet. Kanske det lonar sig att hyra ut till turister.
Har ar deras hus. Jag bodde i det mindre huset till hoger.
Jag promenerade runt i byn och utmed Dneprs stander. Dnepr ar tredje storsta floden i Europa och verkligen maktig. senare passerade jag over den pa en stor dam, men jag vagade inte riskera brak genom att ta kort av den.
Jag besokte Lidija Utas pa alderdomshemmet for att hora hur gammalsvenskan later och hora hennes livsode. Hon tillhorde dem som var tva ar i Polen och darefter i Sibirien i flera ar, jag tror sex, och jobbade is kogen. Jag spelade in det hela och kommer kanske lagga ut det har om jag kommer pa hur man gor. Det var inte sa svart att forsta vad hon sade, det fanns en del tyska ord har och dar (frystyk istallet for frukost, men det kanske ar gammal svenska???) Det var ju ocksa intressant att besoka ett alderdomshem i Ukraina. Det var mer som ett sjukhus, men hon hade eget rum. Det hela gav ett inte alltfor deprimerande intryck.
Enligt Lilja var det valdigt mycket som fungerade mycket samre nuan under sovjet tiden. Vagar, vatten och annan infrastruktur skotter inte, folk hade daligt med arbete och den fria marknaden fungerade daligt. Tex sa fick de tre och femtio kilot for morotterna forra aret, men i ar hade de bara blivit erbjudna sextio, sjuttio ore. Jag tror inte att de nodvandigvist vill ha tllbaks sovjet systemet, men det ar klart att de forandringar som skett har vinnare och forlorare som man sager.
Ers Majestat, jag kan rapportera att vagen some byggdes infor ert besok tidigare i ar fortfarande ar bra. Det kan man knappast saga om traden som planterades utmed vagen, de ser milt sagt doende ut. Men enligt byborna ar det inte sa konstigt efterasom de planterades pa sommaren trors deras invandningar. Att plantera barrots trad pa sommaren i Ukraina are mycket varre an att gora det i Sverige, och det ar ju illa nog i Sverige.
I korthet ar storyn den att Rysslands regering tvingade 1781 1000 'svenska' bonder som bode pa Dago utanfor Estland (det har var ju svenska omraden tidigare) att flytta till Dneprs strander. De omradena hade just erovrats fran turkiet och Ryssland ville befolka omradet med folk som inte var trogna turkiet. De fick ga de 2000 km, en stracka ganska lik den jag cycklat nu, pa vintern. De hade det svart och 1793 var de bara 130 personer kvar. Sen fortsatte livet dar och man beholl sin svenskhet. 1929 flyttade huvudelen av dess svenskar tillk Gotland, men 250 stycken flyttade tillbaks till Sovietunionen 1930. Under utrensningarna 1936-37 blev cirka tjugo av svenskarna likviderade. Nar tyskarna retirerade fran byn 1943 sa tog man med sig svenskarna och de fick stanna i Polen som jordbruksarbetare fram till krigets slut 1945. Nagra av dem sandes da av outgrundlig anledning till Sibirien i stallet for hem. Det ar ganska hisnande umbaranden nagra av dessa manniskor har gatt igenom!.
Gammelsvenskarna ar idag i minoritet i byn, Zmieyivka, det finns en grupp tyskar i byn, med en liknande historia.
Vill du veta mer kan du kolla http://www.svenskbyborna.com/
Jag bodde hemma hos Roman och Lilja som driver ett mindre jordbruk. De ar en av de fa familjer som har gjort i ordning for turister. Liljas syster bor i Sverige och hon sjalv var i Sverige i over ett ar, men nekades till slut uppehallstillstand och fick aka tillbaks (hennes syrra ar frisorska i Taby). Hennes familj tillhor Gammelsvenskarna, men svenskan hon pratated har hon lart sig i Sverige. Om ni vill hyra rum av henne sa har hon telefon +380554642414. Jag hade helpension dar och allt fungerade bra forutom att det inte finns rinnande vatten pa dagarna (det ar kommunen som inte skoter det). Lilja fodde mig med tre mal mat om dagen, vodka, ol, te. Hon tvattade mina klader.
Lilja. Roman och dottern Katarina. Som ni ser sa har de mikro och gasspis. Jag tror att deras standard var ganska mycket battre an genomsnittet. Kanske det lonar sig att hyra ut till turister.
Har ar deras hus. Jag bodde i det mindre huset till hoger.
Jag promenerade runt i byn och utmed Dneprs stander. Dnepr ar tredje storsta floden i Europa och verkligen maktig. senare passerade jag over den pa en stor dam, men jag vagade inte riskera brak genom att ta kort av den.
Jag besokte Lidija Utas pa alderdomshemmet for att hora hur gammalsvenskan later och hora hennes livsode. Hon tillhorde dem som var tva ar i Polen och darefter i Sibirien i flera ar, jag tror sex, och jobbade is kogen. Jag spelade in det hela och kommer kanske lagga ut det har om jag kommer pa hur man gor. Det var inte sa svart att forsta vad hon sade, det fanns en del tyska ord har och dar (frystyk istallet for frukost, men det kanske ar gammal svenska???) Det var ju ocksa intressant att besoka ett alderdomshem i Ukraina. Det var mer som ett sjukhus, men hon hade eget rum. Det hela gav ett inte alltfor deprimerande intryck.
Enligt Lilja var det valdigt mycket som fungerade mycket samre nuan under sovjet tiden. Vagar, vatten och annan infrastruktur skotter inte, folk hade daligt med arbete och den fria marknaden fungerade daligt. Tex sa fick de tre och femtio kilot for morotterna forra aret, men i ar hade de bara blivit erbjudna sextio, sjuttio ore. Jag tror inte att de nodvandigvist vill ha tllbaks sovjet systemet, men det ar klart att de forandringar som skett har vinnare och forlorare som man sager.
Kommentarer
Postat av: Peter
Var det verkligen 1981 som de tvingades dit? Låter sent tycker jag.
Postat av: Gunne
Korrigerat!
Trackback
